Sportlov

SÅ skönt. Det är lov från skolan en vecka. Alla barn unnas en härlig vecka, långt från magsjuka och influensaelände. Hoppas alla hinner bryta lite och bli friska igen! Jag får också en vecka att använda som jag vill. Det kan behövas!

Jag stickar lite och donar lite och städar lite och... Lugna dagar och idag skiner solen så man förstår att det kommer en vår. Det gör mig glad.

Jag har knåpat en bit på min fina mohairschal. Den blir nog vacker - en dag.

Jag sydde en sköldpadda till Göteborgsbabyn, men den blev inte hundra, så det blev en nåldyna till mig. Kunde behövas.

Sen har det varit sockgarnsdrive, alltså blev det 3 små nystan där också. Första Bossebosockan för i år är på G. En är klar - alltså en kvar. Det är inte bråttom. Det är långt till nästa vinter, eller hur?

Lite kvar på lovet. Några pedagogiska planeringar och lektionsplaneringar är visst också kvar. Det kommer en dag i morgon.

Bussfilen blev allt för dyr...

Stockholmsbesöket lyxade tills sig med ett ulligt bötesbesked... I snön körde vi i bussfilen (lantisar). Det såg polisen och tog oss genast, med blåljus och allt. Tur att det finns nitiska poliser så inte kriminella element stör trafikrytmen i storstaden. Suck. 1000:-. Utan pardon. Inget ulligt och gulligt från Wincent den här gången. Nästa kanske. Då kan jag ta bussen.

Wincent

Jag är en fan av Rowans garner och när jag är Stockholm, snart. Då ska jag gå till Wincent garner. Jag ska belöna mig själv med något fint från butiken... Jag har slitit som en åsna och ska alldeles själv belöna detta med något ulligt och vackert. Vi får se vad det kan bli. Jag gillar garner, broderier och lapptäcken, så det kan bli en frestelse - för dom har alltihop.

Vore det sommar skulle jag belöna mig själv med en tupplur i solen... eller en stickning i solen. Nu får det bli nåt ulligt i snön. Det går det med. Jag älskar Stockholm också. Det finns liksom mer där, än här - i Smålands mörka skogar. Fast det finns annat här förstås.

Kväll och jag har inte orkat

Knåpar på med min schal. Det går rätt bra. Det var gruveligen svårt till en början, för jag fattade inte riktigt. Jag fick repa upp och prova igen och så gick det lite bättre... så gick det lite bättre och så fattade jag nog rätt bra. Det tog flera timmar. MEN det gick. Nu har jag kommit halva schalen och det ser bra ut. Garnet är underbart, mjukt och följsamt och slinker lätt mellan fingrarna. Det är lite lagom luddigt och färgen är fin. Kul. Ja, jag har bara hunnit halva kanten förstås. Sen ska själva den värmande delen på också. Det blir nog bra. Fast om det var bästa färgen? Nå - man kan göra fler!