Så fort det gick och så trevligt det var... Nu har alla åkt igen och huset ekar tomt. Jag är så glad att jag fick vara här. Underbara dagar i hisnande fart. Små barn som leker och skrattar och skriker, glada ungdomar som jag längtat efter. Massor av mat och spel och sköna stunder... Alfonsklänningen passade goaste fyraåringen, fast var kanske lite vid i kjolen. Lillasysters får bli lite smalare. Den föll i alla fall i smaken. Vilken tur! Min randiga mössa värmde små öron. Bättre blir det inte. Och nu är det slut... För den här gången.
DN:s påskmeny var jättebra. Alla gillade maten och mumsade och åt. Det blev klart som det stod och gick hyfsat lätt att åstadkomma, fast allting tar ju tid. Mycket mer tid än jag tror... Varje gång. Sent kom maten på bordet, men den kom och den var god. Bra så.
Jag älskar den nya surdegsbasen som man kan köpa i mataffären. Kronjäst säljer vetesurdet och rågbrödssats. Jag har bakat från vetesurdeg och det blev väldigt gott båda gångerna.
Vi hann med påskjakt på goda ägg och småsaker i trädgården. Fast det började regna och det var snorkallt, så deltagarna smet från flera lekar... Någon vinnare blev det aldrig för tävlingsledningen var upptagen. Äggknockningstävlingen vann maken. Han gick obesegrad genom tävlingen och var mycket belåten. Det var "bilägget" som stod som slutlig vinnare mot värdiga motståndare med både bomber och granater, hjärtan och blommor. Årets roligaste spel var utan tvekan: Med andra ord. Vi hade jättekul och skrattade oss halvt fördärvade åt knäppa roliga ord och förklaringar. Jättebra! Vi hann med Boggle och Alfapet dessutom och det är alltid kul.
Tyvärr så var det ju bekymmer också... Flickvännen blev väldigt allergisk mot mina små hundar. Två små bichoner (kallas allergihundar för att många klarar av dem) föranledde att hon blev tvungen att åka hem när halsen började tjockna. DET var inte bra. HU. Jag som är så glad för flickan OCH för mina hundar... Du milde tid. Hon har mediciner och allt, men den här gången blev det för mycket. Vad ska vi ta oss till?! Eländes, elände. Den ena är snart 16 och den andra 12, så det är ju en naturlig begränsning av tid. Fast just nu är det ju inte mycket tröst. Ändå ska de vara vänligare än de flesta andra raser. De är så sorgligt, så sorgligt.
En riktigt glad påsk var det i alla fall, förutom allergin då... Nu väntar våren. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar